På nattduksbordet just nu: Kristendom för ateister av Olle Carlsson. Olle är drivkraften bakom Allhelhonakyrkan i Stockholm, en kyrka som valt att fokusera på människans själsliga behov istället för vilken religion hon tillskriver sig.
Jag ser mig själv som troende. Jag är övertygad om att det finns en makt betydligt större än den mänskliga. Men om den makten består av en döende Moder Jord, en skäggig Farbror Gud eller en stor organism i vilken vi alla bara är små, små celler som flyter omkring, det är jag inte kvinna att svara på. Som så många andra väljer jag ett alternativ nånstans i mitten.
Jag kan inte specificera min tro. Den tillhör varken kristendomen, judendomen, islam, buddismen, hinduismen eller något annat. Eller så kanske den tillhör lite av varje. Jag vet inte säkert. Men det viktiga är att den finns. Jag har något större att känna förtröstan i, och det tror jag är precis vad de flesta människor använder sin tro till. Något att känna trygghet i och ödmjukhet inför.
Jag försöker att avsluta varje dag med att tänka igenom vad som har hänt, och vad jag känner mig tacksam för. Det är ett bra sätt att gå till sängs, med ett positivt sinne. För hur nedrig och fylld av besvikelser dagen än varit så finns det i 99 fall av 100 något att glädja sig åt. Min förhoppning är att jag kan föra det avslutet på dagen vidare till min son och att även han väljer att fokusera på framgång framför nederlag. En nöjd människa är i mina ögon en lycklig människa, vare sig hen anser sig vara troende eller ej.
