21 januari 2013

Närhet och behov


Vi diskuterar amning, härligaste väninnan H och jag. Hon är höggravid och extrem motståndare till något, som hon uttrycker det, så kvinnoförnedrande och ojämställt som amning. Och jag står på andra sidan barrikaderna med mina djupt cementerade övertygelser om att amning är det bästa valet, och att det är barnets behov som måste få styra. Vi lyssnar, tar in och kommer med motargument. Men båda är övertygade om att vi valt rätt. Och vi kommer överens om att båda har rätt. För jag väljer det som passar mig och min situation och H väljer det som passar hennes. Konstigare än så är det faktiskt inte.

För mig har amning alltid varit en självklarhet. Jag funderade aldrig över om jag skulle kunna amma, det tog jag på något sätt för givet. Och i vårt fall gick det bra. Visst var det tufft ett tag i början, innan jag, brösten och Lill-Busen fattat galoppen. Men jag bestämde mig för att testa lite till, fick tag i underbara amningssnäckor och efter ett par veckor flöt det (bokstavligen) på utan problem. Och det är jag tacksam för.

Jag tror på amningen. Jag tror på tryggheten den ger och på (även om det inte är bevisat) de hälsosamma effekter den medför. Men jag tror inte att den är det enda sättet att att ge sitt barn närhet och omvårdnad. Och jag häpnar när H berättar om reaktionerna hon fått från sin barnmorska på frågan om vad som är fördelarna med amning. Barnmorskan måste ha tolkat frågan som om H var rädd om sitt utseende och svarade "Man blir snabbt av med gravidkilona!". Som om det var det viktigaste i sammanhanget. 

Jag är övertygad om att om vården hängde med lite mer i samhällsutvecklingen så skulle den också kunna bemöta tveksamheten och motståndet till amning på ett bättre sätt. Sedan är det inte sagt att alla motståndare kommer att gå över till den andra sidan för det. Vad som passar en passar inte alla. Och i sanningens namn tycker jag inte att det är hela världen. Själv är jag flaskmatad sedan späd ålder och bortsett från ett par allergier och en halvskraltig syn så har jag klarat mig alldeles utmärkt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar