Söndagar är kompisdagar de helger vi är i Skåne. Sena bruncher fyllda med livliga diskussioner följs av långa promenader och ännu längre samtal längst havet. Det kvittar hur lång tid det gått sedan sist vi sågs, så fort vi är tillsammans är allt som vanligt igen. Jag tror det är det jag saknar mest med att ha lämnat Skåne, den genuina vänskapen som är svår att hitta när man hamnar på nya platser. Den där tryggheten i att jag är jag och du är du, och vi vet precis var vi har varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar