Plötsligt händer det

I min hemstad tillhör det vanligt folkvett att hälsa på chauffören när man stiger på bussen. Ett enkelt hej och så får man detsamma tillbaka. I Stockholm ser busschaufförerna på dig som om du vore galen när du vänligt tilltalar dem, här är det tyst butterhet och definitivt ingen ögonkontakt som gäller.

Men jag har envist hejat på, i trygg vetskap om att jag uppfattas som en riktig utböling. Och idag hände det! Den först så surmulne chauffören sken upp som en sol vid min hälsning och gav mig ett glatt hejhej tillbaka. Tänk så enkelt man kan göra världen lite finare.