Förskola vs Hem 2

Vi hade tänkt att vänta med förskola för Lill-Busen tills han blir dryga två år. Det kändes som en bra idé till en början. Men nu verkar inskolningen ske redan till hösten, när han är runt 20, 21 månader. Anledningarna är flera. Dels har vi en väldigt social kille som (till skillnad från sina föräldrar) gärna träffar nya människor och har ett stort behov av att klara sig på egen hand. Dels är det tyvärr så att i vårt barntäta lilla samhälle så får man vara väldigt glad om man över huvudtaget får en förskoleplats. Kommunen är stor och du kan erbjudas en plats ett par mil från din bostad. Vilket skulle vara bökigt och opraktiskt även om vi hade bil, vilket vi ju inte har. Så det är augusti som gäller ifall Lill-Busen ska ha en chans att hamna i närområdet. Vi har beslutat oss för att köra på halvtid och se hur det funkar. Sambon tar halv föräldraledighet året ut och så utvärderar vi under tiden.

Det som skrämmer mig är att jag inte känner mig säker på förskolan. Att jag inte litar på att de kan ta hand om vår unge. I tv och tidningar påpekas ofta den underbemanning, stora barngrupper och brist på uppmärksamhet som kan uppstår i dagens barnomsorg. Vi har bestämt oss för att ta kontakt med och besöka förskolorna som vi är intresserade av, men vi kommer ju aldrig få en precis bild av vad som väntar. Så vi ser förskolan som nåt som får testas och bedömas. Lill-Busen kommer antagligen trivas som fisken i vattnet, men hans mamma behöver nog överbevisas för att känna sig lugn med beslutet.